Del 18: Resan till Toppen

Föregångaren Växjö HC hade knäckts av den svaga ekonomin. Sportsliga motgångar, uteblivna sponsorintäkter, och en omfattande ungdomsverksamhet fick till följd att klubbens ledning fick meddela: – Vi måste begära oss i konkurs, det finns ingen utväg.

50 000 kronor i obetalda skatter i augusti 1997 blev dödsstöten för klubben, men redan samma kväll träffades en intressegrupp. Alla medlemmar bjöds in till ishallen och beslutet togs att starta om. Målet var att rädda Växjös ishockey.

Men frågetecken hopade sig på hög. Vad skulle klubben heta? Hur skulle klubbmärket se ut? Och skulle man ha ett A-lag eller vara en renodlad ungdomsklubb?

Efter dividerande med namnförslag som Viking och Lak enades man om Lakers. Det var inne med amerikanska klubbnamn och det anspelade på Växjö som mötesplats vid sjöarna. Klubbmärket skapade Växjöprofilen Jan Åslund och tränaren Michael Jonasson.

Alla, även A-lagsspelarna, visade sig villiga att betala ur egen ficka för att spela hockey. Krafter fanns trots det för att skrota A-laget, men med en styrelserösts marginal fick Michael Jonasson, som blev Lakers förste tränare, igenom sin önskan med ett representationslag i division 4.

Nio personer valdes i den nya styrelsen. John Fjordevik, Mr Smålandshockey vid tillfället, ordnade kontakter med hockeyförbundet, träningstiderna i ishallen fick behållas efter samtal med kommunen, och för 20 000 kronor fick klubben köpa tillbaka material från konkursförvaltaren.

Växjö Lakers var ett faktum, trots alla svårigheter. Våren 1998 väljs Anders Öman som ordförande. Då väntade nya tider.