Detta svar fick Eric Martinsson när han en eftermiddag ringde runt till Kronobergare för att prata säsongskort. Den roliga idén blev plötsligt något annat. Säsongskorten och hockey blev plötsligt oviktigt och samtalet handlade istället om livet. Och döden.

När samtalet var slut kände Eric att man kan inte bara ha ett sådant här samtal och sedan gå vidare som vanligt. Därför bestämde han och Stefan Steen sig för att åka hem till mannen som alltid haft en trogen plats bland publiken, men nu fått avstå för att han drabbats av en sjukdom som gör att han helt enkelt inte orkar.

Så efter ett träningspass i veckan åkte de ut till Roberto, ringde på dörren, klev in och istället för att de var i fokus och Roberto satt på läktaren blev det ombytta roller. Eric och Stefan satt på läktaren i form av en soffa i ett vardagsrum och lyssnade på mannen som hade deras fulla fokus. De lyssnade på hur sjukdomen tagit bit för bit, men också om den lycka hockeyn gett honom under åren.

- Om ni bara visste vad det här besöket betyder för mig, säger Roberto och rösten och tårarna i ögonen visar att det är ingen klyscha. Det är på riktigt.

Jag ställer frågan om han vill att jag ska ta en bild på trion som jag skickar till honom.

- Ja gärna. Och sätt upp den på jumbotronen! Alla ska få veta vad mycket bra de här killarna gör, på isen och utanför.

När vi ska gå tackar Roberto ännu en gång. Och Eric svarar:

- Jag hoppas verkligen att det sker ett mirakel för dig.

I bilen efter besöket är stämningen allvarlig. Både Stefan och Eric har sett hur personer i deras närmaste krets har drabbats av cancer och där miraklet uteblev.

Jag frågar dem hur det känns att vara så betydelsefull i någons liv som de egentligen inte känner. Att få en person med en dödlig sjukdom att släppa det för en stund och tycka att det största är att just de står i hans vardagsrum.

- Jag fattar det inte. Jag är ju bara jag liksom, säger Stefan och får medhåll av Eric.

Växjö Lakers går in på sitt tredje år med den så kallade Stort Hjärta-fonden. Initiativet kom från sportchefen Henrik Evertsson och grundtanken är att alla spelare i Lakers skänker en del av sin lön till fonden och sedan går de pengarna till olika saker som spelarna själva känner för. Den röda tråden i fondprojekten är att alla som vill ska ha möjlighet till hockey. Oavsett om det handlar om att få möjlighet att spela, titta, träffa spelare och så vidare. Att bidra med sin lön i den här fonden är självklart frivilligt, men alla spelare gör det gärna.

- Detta är också en viktig del för oss. Hockeyspelare lever ofta i lite av en skyddad värld. Genom fonden får de också ta ett ansvar i samhället som människa. Inte som hockeyspelare, säger Henrik.

Efter träffen med Roberto hade Stefan och Eric ett stopp kvar. På barnkliniken på Växjö lasarett. Där skulle de överraska 11-årige Andrew som satt i publiken dagen då Växjö tog sitt första SM-guld. Två dagar senare blev han drabbad av något som kan liknas vid en stroke under en fotbollsmatch. Men väl på avdelningen gick de in till en hockeyspelare som opererat foten, en kille som opererat blindtarmen vars syster var ett stort hockeyfan och till sist gick de in till Andrew.

När de skulle hälsa kämpade Andrew med att få upp sin högerhand. Det är en lång träning som ligger framför honom innan talet flyter på som vanligt igen och han kan knyta på sig fotbollsskorna igen.

- Man kan ju säga att du har försäsongsträning precis som vi har, sa Stefan till Andrew och fick ett leende tillbaka.

Eric bad honom att klämma åt hans hand och tyckte att han redan blivit starkare bara under deras besök.

- Vi får se vem som utvecklats mest efter våra försäsongsträningar, sa Eric när de sa hej då.

Och jag är ledsen Stefan och Eric, men den killerblicken som Andrew hade är ni långt ifrån…